Början på en berättelse...
Det hon vet är att hon är annorlunda. Hon heter Lake, Lake Jones. Hon heter Jones för att hennes "föräldrar"* heter det. Lake går i skolan, men har inte så många vänner. Hon har högsta betyg i alla ämnen.
Lake vaknade i sitt rum och såg på klockan. Halv fem på morgonen. Lake kände sig för pigg för att somna om. Hon tog på sig sina kläder. Svarta jeans och en vit t-skjorta med en stor grå kofta. Lake lade upp sitt röda, långa hår i en stor slarvig knut. Lake föddes med eldrött hår. Hon lade på sig ett par sköna yllesockor.
Lake gick ut ur sitt rum och ner för trapporna. Där gick hon in i det närmste rummet som var köket. Hon öppnade kylskåpsdörren och tog fram mjölkförpackningen och sedan tog hon fram ett glas från skåpet bredvid. Lake hällde mjölk i glaset och gick sedan till vardagsrummet i rummet bredvid. Hon la på TV:n och såg på någon film som handlade om tidsresor.
"Kom igen... Tidsresor?" mumlade Lake för sig själv. "Så overkligt och omöjligt!"
Lake såg på klockan. En timme hade redan gått. Hon hörde snart hennes föräldrar stiga upp. Hon hörde hur det knarrade på några trappsteg och hon hade snart sagt godmorgon till sina föräldrar.
"Varför är du uppe så tidigt?" frågade Lakes mamma.
"Jag kände mig så pigg när jag vaknade så jag kunde inte somna om." svarade Lake lite ointresserat.
"Jaha... Vill du ha frukost? Eller har du redan ätit?"
"Jag vill gärna ha lite rostat bröd!" sa Lake och log glatt mot sin mamma.
"Jaja. Men då får du gå och hämta tidningen. Den är inte vid dörren längre. Den är i postlådan."
Lake kramade sin mamma och gick ut i hallen. Hon tog på sig sina skor och gick ut. Hon såg sig omkring. Hon såg att det var något konstigt på grannarnas gård. Det var en blå... låda? Lake tog tidningen ur brevlådan medan hon såg på den blåa lådan. Hennes nyfikenhet tog över. Hon slängde tidningen på dörrmattan och sprang fram till staketet. Hon kände sig konstig när hon såg på lådan. Hon klättrade över staketet och knackade på dörren. Det hördes något inuti den. En man med fluga kom ut ur lådan och log mot Lake.
"Hej..." sa Lake.
"Hallå! Vem är du och var är jag?" sa mannen, fortfarande leende.
"Öhm... Jag är Lake Jones och vi är i en by som heter Levi." svarade Lake förvirrat.
"Vilket år?"
Lake blev väldigt förvirrad. Frågade han verkligen vilket år det var? Skulle hon svara? Lake tänkte på vad som kunde hända om hon svarade och sa sedan som det var.
"Det är år 2014."
Lake vaknade i sitt rum och såg på klockan. Halv fem på morgonen. Lake kände sig för pigg för att somna om. Hon tog på sig sina kläder. Svarta jeans och en vit t-skjorta med en stor grå kofta. Lake lade upp sitt röda, långa hår i en stor slarvig knut. Lake föddes med eldrött hår. Hon lade på sig ett par sköna yllesockor.
Lake gick ut ur sitt rum och ner för trapporna. Där gick hon in i det närmste rummet som var köket. Hon öppnade kylskåpsdörren och tog fram mjölkförpackningen och sedan tog hon fram ett glas från skåpet bredvid. Lake hällde mjölk i glaset och gick sedan till vardagsrummet i rummet bredvid. Hon la på TV:n och såg på någon film som handlade om tidsresor.
"Kom igen... Tidsresor?" mumlade Lake för sig själv. "Så overkligt och omöjligt!"
Lake såg på klockan. En timme hade redan gått. Hon hörde snart hennes föräldrar stiga upp. Hon hörde hur det knarrade på några trappsteg och hon hade snart sagt godmorgon till sina föräldrar.
"Varför är du uppe så tidigt?" frågade Lakes mamma.
"Jag kände mig så pigg när jag vaknade så jag kunde inte somna om." svarade Lake lite ointresserat.
"Jaha... Vill du ha frukost? Eller har du redan ätit?"
"Jag vill gärna ha lite rostat bröd!" sa Lake och log glatt mot sin mamma.
"Jaja. Men då får du gå och hämta tidningen. Den är inte vid dörren längre. Den är i postlådan."
Lake kramade sin mamma och gick ut i hallen. Hon tog på sig sina skor och gick ut. Hon såg sig omkring. Hon såg att det var något konstigt på grannarnas gård. Det var en blå... låda? Lake tog tidningen ur brevlådan medan hon såg på den blåa lådan. Hennes nyfikenhet tog över. Hon slängde tidningen på dörrmattan och sprang fram till staketet. Hon kände sig konstig när hon såg på lådan. Hon klättrade över staketet och knackade på dörren. Det hördes något inuti den. En man med fluga kom ut ur lådan och log mot Lake.
"Hej..." sa Lake.
"Hallå! Vem är du och var är jag?" sa mannen, fortfarande leende.
"Öhm... Jag är Lake Jones och vi är i en by som heter Levi." svarade Lake förvirrat.
"Vilket år?"
Lake blev väldigt förvirrad. Frågade han verkligen vilket år det var? Skulle hon svara? Lake tänkte på vad som kunde hända om hon svarade och sa sedan som det var.
"Det är år 2014."
"2014? Vad roligt! Har jag landat på din gård?" sa Doktorn och vände sig sen mot Lake.
Lake såg lite förvirrat på Doktorn. Hade han 'landat' här? Nåja, hon måste väl svara.
"Nej, jag bor där." sa Lake och pekade på hennes hus.
"Å! Får jag komma in? Eller stör jag? Vad är klockan förresten?" Doktorn frågade mycket.
"Ehm... Näe. Klockan är väl ungefär sju."
Lake såg lite förvirrat på Doktorn. Hade han 'landat' här? Nåja, hon måste väl svara.
"Nej, jag bor där." sa Lake och pekade på hennes hus.
"Å! Får jag komma in? Eller stör jag? Vad är klockan förresten?" Doktorn frågade mycket.
"Ehm... Näe. Klockan är väl ungefär sju."
"På morgonen gissar jag!" sa Doktorn glatt.
Lake var lite förvirrad men sen började hon gå hemåt igen. Doktorn såg på Lake som gick.
"Hejdå...?" sa Doktorn och såg lite konstigt på Lake. Han tycker han har sett henne förr. Eller så liknade hon någon han sett. Det kan ju vara mycket möjligt för att han har sätt väldigt många i sitt liv, tänkte Doktorn.
Lake såg snabbt över axeln. Hon hade sett honom förr. Eller det måste ha varit någon dröm. Men vad gjorde han i hennes drömmar? Lake öppnade dörren efter att hon lyft upp tidningen hon hämtat. Hon gick in i köpet.
"Varför tog det så länge?" frågade Lakes mamma.
"Jag hade problem med att öppna brevlådan." ljög Lake.
"Jaha, men okej. Sätt dig och ät då!" sa hennes mamma och lät sträng på skoj.
Lake åt sina rostade bröd.
"Åh... Jag måste gå till bussen. Hejdå!" sa Lake och kramade snabbt sin mamma.
När Lake kom till busstationen hade lådan försvunnit. Bussen kom och då klev Lake in i den. Hon satte sig längst bak där hon oftast brukar sitta. Hon tog fram en anteckningsbok ur sin väska och började skriva. Lake klottrade lite och av det blev den blåa lådan. Hon undrade fortfarande om hon verkligen hade drömt om honom eller inte. Och i så fall, varför?
Lake var lite förvirrad men sen började hon gå hemåt igen. Doktorn såg på Lake som gick.
"Hejdå...?" sa Doktorn och såg lite konstigt på Lake. Han tycker han har sett henne förr. Eller så liknade hon någon han sett. Det kan ju vara mycket möjligt för att han har sätt väldigt många i sitt liv, tänkte Doktorn.
Lake såg snabbt över axeln. Hon hade sett honom förr. Eller det måste ha varit någon dröm. Men vad gjorde han i hennes drömmar? Lake öppnade dörren efter att hon lyft upp tidningen hon hämtat. Hon gick in i köpet.
"Varför tog det så länge?" frågade Lakes mamma.
"Jag hade problem med att öppna brevlådan." ljög Lake.
"Jaha, men okej. Sätt dig och ät då!" sa hennes mamma och lät sträng på skoj.
Lake åt sina rostade bröd.
"Åh... Jag måste gå till bussen. Hejdå!" sa Lake och kramade snabbt sin mamma.
När Lake kom till busstationen hade lådan försvunnit. Bussen kom och då klev Lake in i den. Hon satte sig längst bak där hon oftast brukar sitta. Hon tog fram en anteckningsbok ur sin väska och började skriva. Lake klottrade lite och av det blev den blåa lådan. Hon undrade fortfarande om hon verkligen hade drömt om honom eller inte. Och i så fall, varför?
Bussen stannade. Lake gick in i skolan för att ha sin första lektion. Ända tills lunchrasten hade dagen varit normal. Lite gräl med killarna och ett prov med en fet 10:a* på. Lake tog en bricka och ställde sig i matkön. När Lake kom till mattanten så hoppade hon till av förvåning. Det var Doktorn! Han hade ett hårnät över sitt hår.
"Vad gör du här?!" frågade Lake. Hon ville inte avslöja att hon faktiskt blev rädd.
"Jag vill veta var jag sett dig..." sa Doktorn och såg granskande på Lake.
"Idag... på gården. Minns du inte?" sa Lake och blev irriterad.
"Nej, jag har sett dig någon annanstans!" sa Doktorn.
Lake såg lite på förvånat på Doktorn.
"Nu vet jag!" utropade Doktorn så att allas blickar vändes mot honom.
Lake blev röd om kinderna.
"Du är Amelia! Nej, jag vet inte... Det går inte ihop. Men du liknar hennes så mycket!"
"Vad gör du här?!" frågade Lake. Hon ville inte avslöja att hon faktiskt blev rädd.
"Jag vill veta var jag sett dig..." sa Doktorn och såg granskande på Lake.
"Idag... på gården. Minns du inte?" sa Lake och blev irriterad.
"Nej, jag har sett dig någon annanstans!" sa Doktorn.
Lake såg lite på förvånat på Doktorn.
"Nu vet jag!" utropade Doktorn så att allas blickar vändes mot honom.
Lake blev röd om kinderna.
"Du är Amelia! Nej, jag vet inte... Det går inte ihop. Men du liknar hennes så mycket!"
Lake förstod inte. Amelia? Vem var Amelia och varför liknar de varandra? Lake såg på Doktorn som om han var sjuk.
"Jag känner ingen Amel... Aaa!!!" Lake ropade mitt i meningen när hon såg någon underlig varelse komma från köket.
Doktorn suckade djupt. Men sedan ropade han över matsalen:
"Utrym salen lugnt och sansat!"
Det fungerade såklart inte. Alla fick panik och sprang. De skrek så att halsen torkade bort. Men Lake var så nyfiken, så hon gömde sig i ett skåp. Hon var passligt liten. Doktorn var upptagen med att försöka komma på en plan så han märkte inte Lake. Lake hörde ljud utanför. Hon öppnade skåpdörren så att det blev en liten springa att se igenom. Hon såg Doktorn PRATA med monstret. Han bara stod lugnt där och pratade. Monstret var en ödleliknande varelse. Den var likadan som en människa, men grön och med fjäll. Lake tyckte nästan det såg ganska fånigt ut. Men hon visste förstås inte hur farligt det där monstret var.
"Jag känner ingen Amel... Aaa!!!" Lake ropade mitt i meningen när hon såg någon underlig varelse komma från köket.
Doktorn suckade djupt. Men sedan ropade han över matsalen:
"Utrym salen lugnt och sansat!"
Det fungerade såklart inte. Alla fick panik och sprang. De skrek så att halsen torkade bort. Men Lake var så nyfiken, så hon gömde sig i ett skåp. Hon var passligt liten. Doktorn var upptagen med att försöka komma på en plan så han märkte inte Lake. Lake hörde ljud utanför. Hon öppnade skåpdörren så att det blev en liten springa att se igenom. Hon såg Doktorn PRATA med monstret. Han bara stod lugnt där och pratade. Monstret var en ödleliknande varelse. Den var likadan som en människa, men grön och med fjäll. Lake tyckte nästan det såg ganska fånigt ut. Men hon visste förstås inte hur farligt det där monstret var.
_____________________
*Lake är adopterad
_____________________
Amelias utseende ^-^
